När sticklingen börjar att växa så har rotningssystemet börjat då öppnar du plastpåsen och låter den stå öppen i en vecka ungefär för att sticklingen ska vänja sig vid en lägre luftfuktighet.
Ställ skottet där temperaturen är över 200C på två blompinnar som ligger parallellt. EJ DIREKT SOL.
Sticklingar med stora snittytor eller med mjölksaft bör ligga några timmar innan du plantera dom så att de få torka till lite.
Om man väljer att sätta sticklingen i vatten så kan sticklingen dricka direkt via stjälken.
Använd inte genomskinligt glas då för att då blir det algbildning. Byt heller aldrig vattnet, fyll bara på efterhand.
När brukar man sätta sticklingar i vatten?
- När man är på resa eller är hos en kompis.
- När man vill sätta många sticklingar samtidigt eller många olika.
- När man vill se rotutvecklingen
- När man inte har någon jord eller kruka hemma
När du ska transportera en stickling så tar du vanligt hushållspapper och vira det om stjälken, håll den sedan under kranen och krama sedan ur överflödigt vatten.
Lägg sticklingen i en plastpåse.
Tillbaka till toppen
När du vill föröka växter med långa rankor alltså sådana som inte har något toppskott kallas för ledsticklingar.
Skär bara av "toppen" på 1 eller flera rankor och skär de i eventuella bitar och plantera.
Tillbaka till toppen
Om du vill föröka ett träd med stora blad använder du dig av denna tekniken.
Ta ett blad och skär bort mittnerven, skär "resterna" i bitar och plantera.
Om det är en saintpaulia eller en suckulent ta ett blad som är friskt och väl moget, helst med 3 - 4 cm bladstjälk. Sätt bladet snett neråt.
Tillbaka till toppen
Att ta sidosticklingar är nog det enklaste sättet att föröka ett träd på, med andra ord så kan man kalla det att man "dela" på trädet.
Se bara till att du inte skada några rötter.
Tillbaka till toppen
Till att börja med måste man ha något att sätta fröna eller kärnorna i och en mängd odlingskärl finns att tillgå. Men de ska helst vara mellan 5 - 7 cm håga.
Lerkrukor har onekligen många fördelar , kanske främst att de "andas" och släpper igenom luft och vatten. Det är viktigt att syre tillförs jorden och det får inte vara för surt i krukorna för jämnan.
Plastkrukor, avskurna tetraförpackningar med hål i botten och andra kärl kan också användas, men eftersom de inte "andas" löper man alltid risk att det blir för surt i jorden.
Denna typ av krukor och kärl har å andra sidan den fördelen att jorden hålls en aning varmare i dem, men placera man en lerkruka på ett varmt ställe kan jordtemperaturen bli tillräckligt hög.
Minniväxthus och sålådor har många fördelar när man ska så frön och kärnor. De har som regel ett genomskinligt lock som släpper igenom ljuset och bidrar till att luftfuktigheten blir hög för växterna,
vilket är ett villkor för lyckat resultat. Dessutom får man plats med många frön i samma sålåda och den kan placeras med undervärme, vilket ger jorden en tillräckligt hög temperatur.
Fuktigheten i jorden bevaras också längre och vattningen behöver inte ske mer än 10 - 14 dag om man duschar det översta lagret varje dag. Denna vattning med långa intervaller är mycket bra med tanke på syressättningen.
Ett annat bra hjälpmedel är torvbriketter som vid vattning sväller till små nätförsedda krukor. Dessa kan placeras i sålådor och i varje liten "kruka" sätter man en kärna eller ett frö.
Med denna metod slipper man omskolning. Då plantan blivit tillräckligt stor placeras den i en större kruka med vanlig blomsterjord. Man slipper på detta sätt att röra rotsystemet onödigt mycket.
Vid plantering i vanlig lerkruka kan man tippa ett dricksglas över jorden för fuktighetens skull eller trä en plastpåse med ett par andningshål kring krukan.
Blir det alltför fuktigt i plastpåsen eller i sålådan måste man lufta. Vid plantering i vanlig kruka dränerar man dessutom ordentligt i botten av krukan för att förbättra möjligheterna för vattenavrinning och syresättning.
Dränering kan ske med krukskärvor eller singel (småsten).
Tillbaka till toppen
Om du vill ha ett buskigare träd så beskär du den. Var inte rädd, det finns alltid reserv knoppar i stammen och under barken. Beskärningen BÖR ske tidigt på våren helst strax före viloperiodens slut.
Anledningen är att växterna under viloperioden i de flesta fall behöver alla sina organ för att hålla livsprocsessen i balans. Under viloperioden kan inte växten utveckla sovande bladknoppar till bladskott.
Innan man beskär en växt måste man tänka sig in hur den nya skottbildningen kommer att ta sig, beroende på om man sätter snittet på det ena eller andra stället.
En allmän tendens hos amatörodlare är att de inte beskär tillräckligt radikalt och kraftigt.
När man ska beskära, ska man beskära hårt - det vinner man på i längden.
Skär eller klipp snett strax under leden vid ett bladfäste eller sidoskott. Just vid bladfästerna finns nämligen den största hormonkoncentrationen.
Kolla alltid först upp om trädet klara av att bli beskärd och hur mycket.
"Resterna" använder du som sticklingar.
Vattna alltid försiktigt efter en hård beskärning.
Några regler för beskärning
Viktigt att tänka på vid beskärning är följande:
- Mjuka, örtartade växter kan man beskära med en vass kniv eller en vanlig sax.
- För växter med vedartade skott behöver man en bra sekatör.
- Redskapet för beskärningen måste vara rent och vasst så att inga sjukdomsalstrare kommer in i såret, skottet blir inte sönderklämt eller skadat på annat sätt. Ju jämnare snittet är och ju mindre snittytan är, desto bättre läker såret.
- Det rätta stället är där växten förgrenar sig och alltid omedelbart ovanför ett sidoskott. Stumpar som lämnas ovanför ser inte bara fult ut, de kan också ruttna.
Tillbaka till toppen
Ett toppskott är toppen av en växt med enstaka blad på. Längd oftast 5 - 7 cm.
Klipp så vitt möjligt av under ett öga på stammen och ta bort de understa bladen. Hos vedartade växter låter man ofta lite ved sitta kvar på sticklingen som en klack.
En mittstjälksstickling tas från en längre ner befintlig del av stjälken, ungefär lika lång men utan topp.
Dessa sticklingar fortsätter inte att växa utan skjuter nya skott i bladvecken.
Tillbaka till toppen
Växter med vedartade skott som fikusen kan man korta in på kinesisk avläggning dvs stammen skärs igenom till hälften vid önskat ställe, en lite sten kläms imellan så att såret inte växer ihop.
Under stället binds en bit folie som en påse. Fuktad torv packas i påsen och runt om snittstället, påsen binds ihop upptill. Efter några veckor har det här bildats rötter.
Sedan skärs den övre delen (med de nybildade rötterna) av och planteras i kruka.
Men ta inte för lite - toppa av växter rejält ca en meter för annars står man snart inför samma problem igen.
Starkt förgrenade växter med mjuka skott går att beskära på önskat ställe med sekatören. Toppa inte bara huvudskottet utan också de längsta sidoskotten.
Snitten ska göras direkt över en bladansata.
Klättrande och hängande växter som murgröna och några andra är det inga problem med. De långa skotten kan vid vilken tid som helst klippas av med en sekatör.
Stambildande växter med sidoskott som yuccaliljan och några dracenaarter är svårare. Det går först att skära av det översta sidoskottet - men det hjälper bara för en kort tid.
Det är bättre om man toppar hela stammen. Men då måste man sluta till änden på stammen. Det finns i fackhandlen speciella salvor som går lätt att stryka på, till exempel Lac-Balsam.
Speciella växter som palmer och banan och liknande jättar är de värsta. Deras ovanjordiska delar låter sig inte över huvud taget inte beskäras.
Palmer kan man vid omplanteringen hålla tillbaka i växten några år genom att skära av rötterna. För några andra växter finns det verkligen bara två utvägar.
Antingen flytta till en gammaldags våning med högt i tak eller också skänka bort växterna.
